Hej på er.

Lördag idag. Jag sitter på min plats i soffan. Här har jag suttit sedan i onsdags. Tragiskt? Jo, lite kanske. Men saken är den att jag i onsdags var hos läkaren och gjorde ett litet ingrepp på min tå. Jag har nageltrång sedan jag vet inte hur många år tillbaks. Och efter fyra ingrepp har det inte blivit bättre. Snarare värre. I måndags var jag på praktiken där en liten kille råkade trampa på min stackars tå vilket ju självklart gjorde djävulskt ont. Därför ansåg jag att: Såhär kan jag inte leva längre. Jag kan inte fortsätta leva såhär i skräck och rädsla för att min tå ska bli trampad på. Det går ju inte. Så, jag ringde till Citykirurgen (ett ställe som faktiskt och tack och lov verkar riktigt bra) och fick en tid redan på onsdagen. Så, i onsdags var jag där och öppnade upp lite så att inflammationen ska gå ner. Sedan dess har jag inte riktigt kunnat gå eller leva det aktiva liv som jag faktiskt vill leva.
Om sex veckor ska jag tillbaks till läkaren för att göra Den Riktiga Operationen. Königsmetoden som den kallas. Då går man ända ner till nagelrötterna och tar bort dem så att nageln försmalnas och problemet med nageltrång blir ett minne blott. Härligt. Hoppashoppashoppashoppas bara att detta funkar. Jag orkar faktiskt inte mer. Femte gången gillt - Here I come!
För att göra allt ännu värre fick jag halsfluss i onsdagskväll. Var på vårdcentralen i torsdags och fick penicillin så nu mår jag verkligen mycket mycket bättre. Det är sååå underbart att vara frisk (även om jag inte är helt frisk, men mycket bättre som sagt). Varför är man aldrig tacksam när man väl är frisk? Det är först när man är sjuk som man tänker på hur bra det var när man var frisk. Måste ändra tankegångarna tror jag. Visa mer tacksamhet. Det är ju underbart att kunna dricka ett glas vatten och njuta av det. Bara en sådan enkel sak. Tack för att jag kan dricka vatten och njuta av det igen!

Så, nog om mitt hälsotillstånd. Jag planerar att sitta i soffan både idag och imorgon, för att sedan vara fit for fight på praktiken på måndag. UTAN att bli trampad på min ömma tå hoppas jag. På tisdag är det dags för dagen med stort D. Jag ska bli BEDÖMD av min VFU-ledare. Innebär ungefär samma sak som att någon som har hand om praktiken kommer dit och tittar på när jag håller en lektion/ett moment med en grupp elever för att därefter samtala med mig om hur det gick. Lite nervös är jag allt, har ju inte varit där på en vecka. Känner mig lagom motiverad. Men men. Tänker låna en Mamma Mu-bok på bibban på måndag som jag ska ha som underlag för mitt boksamtal. Så hoppas jag att det går vägen. Jag tycker det är riktigt jobbigt att läsa högt inför vuxna och nu är det med både barn och TVÅ vuxna. Dels min handledare och även min VFU-ledare. Jobbigt värre. Men men. Den dagen, den sorgen som det så käckt heter.

Kursen är snart över. Snart. Hittills har den varit väldigt slapp. Men nu har vi kvar en väldigt massa saker: VFU, VFU-redovisning, Syntes-uppgift, Hemtenta och Salstenta. Allt kommer på samma gång! :( Usch.
Nästa kurs hoppas jag blir roligare. Jag tror den blir det faktiskt. Då är det samtidigt vår och solen skiner, blommorna knoppas, kärleken strömmar genom världen och min tå mår braaaa :) :) :) Därefter kommer sommaren med allt vad det innebär. Ja, nästa kurs blir DEFINITIVT bättre.

Johanna, Mattias och Wilma är nu husboende. Hmm, är det ens ett ord? Iallafall. Vad jag menar är att de numera bor i sitt hus :) Underbart ju :) Jag önskar jag hade kunnat vara där den här helgen och även tidigare i veckan och kunnat hjälpa till. Men men... jag är med i tanken iallafall - alltid något. Jag får hjälpa till en massa senare hoppas jag :) (Med andra ord: spara lite arbete till mig...:)). Jag hoppas och tror att ni kommer trivas jättebra i huset.

Tack mamma för att du följde med mig till läkaren i onsdags. Du är underbar.
Tack pappa för att du körde till läkaren både i onsdags, torsdags och fredags :) Du är också underbar.
Tack min sambo för att du pysslar om mig när jag är som klenast här hemma. Annars också. Du är underbar du också.
Johanna, Mattias och lilla Wilma - ni vet att jag tycker samma om er!
Tack alla ni söta och rara för att ni finns i mitt liv och alltid ställer upp. Jag älskar er så mycket.

Bra avslutning och avrundning på blogginlägget va? :) Ta hand om er, mina kära trogna läsare. Ha en bra lördag. Jag ska fortsätta göra det jag gjort hela veckan: slita ut soffan ännu mer. Tack och hej, leverpastej.